Media väljer bort att rapportera om lindrig dom

  
Jag brukar inte läsa sidor som Om sanningen ska fram
Idag gjorde jag emellertid det, eftersom jag sökte fakta om domen mot den unge Järfällamannen, som begått nätövergrepp mot närmare 100 barn mellan 5 och 14 år gamla. Jag råkade nämligen höra slutet på en mening i nyheterna och tänkte spontant att jag ju måtte ha hört fel.
 
Jag googlade och googlade, men inte en enda "vanlig" nyhetssida har rapporterat om detta. 
 
Eftersom Om sanningen ska fram, brukar vara snabba med att lägga ut domar, så sökte jag mig slutligen till deras sida. 
 
Det jag fann att läsa gjorde mig synnerligen upprörd. Jag hade hört rätt. 
Den 22-årige Christoffer Kalani från Järfälla fick bara tre års fängelse för de över 500 brott, som han döms för av Attunda tingsrätt.
Obegripligt, eller hur? 
 
Han har förstört livet för så ofantligt många barn, deras anhöriga och närstående. 
Han döms för
  • nätövergrepp på närmare 100 barn
  • försök till grovt sexuellt övergrepp mot barn
  • grovt utnyttjande av barn för sexuell posering
  • barnpornografibrott
Ändå får han bara 3 års fängelse. 
 
22-åringen har genom smicker och tjat lyckats förmå barnen att utföra sexuella handlingar på sig själva.
Dessa handlingar är, enligt åklagaren, jämförbara med samlag - alltså, som om gärningsmannen själv utfört dem. 
Så ser emellertid inte Attunda tingsrätt på saken. De menar att de har bedömt kränkningarnas allvar i de utförda handlingarna, och funnit att dessa inte är jämförbara med samlag. De anser att de faller under rubriken sexuella övergrepp. 
Advokat Charlotte Nordström är ett av flera målsägandebiträden i målet. Hon utgår ifrån att domen kommer att överklagas. 
 
 
Jag läser också Norrans nyhetstext från när de omfattande domstolsförhandlingarna inleddes i januari. 
Så här såg deras rubrik ut: 
 

Nätpedofilens offer:

 

 

flickor från Västerbotten hittades på Instagram

 
 
 
Så här skrev Dagens Nyheter / DN sin rubrik: 
 

96 barn kan ha fallit offer för nätpedofil

 
 
Det har varit jättestora rubriker inför rättegången, men hur jag än söker på nätet, så hittar jag inte en enda tidning eller nyhetssida som rapporterar om den löjligt lindriga domen.
 
Är inte detta både cyniskt och anmärkningsvärt, så säg? 
 
Varför väljer media att INTE skriva om hur hårresande låg dom en sådan här brottsling får? 
 
 
 

Cyniskt lindrig dom för pedofilläkaren

En läkare, som varit verksam i Falun, har dömts för sexuella övergrepp och grovt barnpornografibrott. 
 
Läkaren har utsatt massor av barn för sexuella övergrepp. Han har varit verksam både som läkare på en vårdcentral i Falun och på flera skolor i kommunen. 
 
De sexuella övergrepp, som han begått har skett dels på vårdcentralen, dels på skolorna. 
 
Hans övergrepp bedöms som så grova, att inget annat straff än fängelse kan komma ifråga. 
 
Han döms också för grovt barnpornografibrott. Han hade nämligen närmare en halv miljon bilder och över 8 000 videofilmer, som skildrar barn i pornografisk bild i sina privata datorer.
Över 33 000 av bilderna och över 3 000 av filmerna bedöms som grovt barnpornografiskt material.
 
 
Mannen har också gjort över 300 filer med bilder eller filmer tillgängliga för andra.
 
Rätten uppger att man i innehavet fått se ohyggliga bilder och filmer, som skildrar barn i de mest fruktansvärda sexuella övergrepp.
 
Så här beskrivs läkarens brott: 
 
omkring hundra fall av grovt sexuellt utnyttjande av barn för sexuell posering, grovt barnpornografibrott, kränkande fotografering eller sexuellt övergrepp mot barn 
 
Jag gjorde det för spänningens skull” berättar läkaren själv. 
 
För de brott mannen har gjort sig skyldig till, hade Falu tingsrätt kunnat döma mannen till 8 års fängelse. 
 
Men rätten väljer att bara ge honom 4 års fängelse.
Rätten menar att han eventuellt kommer att mista sin läkarlegitimation och ger honom därför ett lindrigare straff.  
Hårresande cyniskt resonemang, anser jag. Det vänder sig i magen, när jag läser om domen. 
 
4 år!!! Det är ju som (ursäkta uttrycket) piss i Atlanten!!
Var är barnperspektivet? Vem har ens funderat över om och hur man kan göra livet lindrigare för de utsatta barnen och deras familjer? Att detta ens lyfts eller beaktats nämns ingenstans.
 
För barnen och deras anhöriga är 4 år en lång räcka sekunder, timmar, dagar, veckor och månader av sorg, smärta, minnen, kommentarer, otrygghet, ovisshet och massor av andra saker i ett både inre och rent fysiskt lidande. 
För dem förstår jag att det måste vara hårresande att förövaren, som för sin egen perversa njutnings skull orsakat dem detta lidande, får blott 4 års fängelse. 
 
För förövaren tar straffet slut. Han kan gå vidare. Byta namn. Flytta. Starta på nytt. 
För barnen och deras familjer är situationen så oändligt mycket svårare. För dem tar det inte lika lättvindigt slut. 
 
Som sagt - Falu tingsrätt utdömde en cyniskt lindrig dom för så grova och omfattande brott. 
 
 
 
 

Monsters look normal

Jag har precis sett en video, där en mamma publicerar bilder på den man, som förgrep sig på hennes 15-åriga dotter från en tidigare relation. 
 
Mannen var hennes make. Hon hade känt honom i 20 år, men de hade bara dejtat i ett par år och varit gifta i ett år. 
 
Mamman visar bilderna i en video med Beatles Yesterday som enda ljud till de bilder och texter hon håller upp. Hon är helt tyst och låter orden tala helt för sig själva. 
 
Så här inleder hon sin informationsvideo: 
 
'My name is Catherine. I am 34. I live in Loveland, Colorado. My daughter Alyssa is almost 17.'
'Two years ago I started dating a guy I had known for 20 years - Aaron Tyrell Scott.'
 
Hon visar bilder av sin familj och berättar om sin makes bakgrund. Han var f.d. marinsoldat och polis, vilket gjorde att de flesta människor automatiskt såg honom som en pålitlig och god person. 
 
Hon berättar att mannen hade tre egna barn (en son och två döttrar). Hans dotter var bara ett år yngre än hennes egen dotter. 
 
Mannen var mycket omtyckt och populär bland sina vänner. Han hade en nära relation med sin mamma. Han älskade att åka på sin motorcykel. Han var intelligent, charmig och romantisk. 
Han verkade vara en riktig good guy. Ingen kunde tro att han skulle kunna göra en sån här sak. 
 
När mamman, genom ett telefonsamtal från polisen, fick vetskap om att han förgripit sig på hennes dotter, så kastade hon omedelbart ut honom ur huset. Därefter inleddes en lång polisutredning. Mannen nekade hela tiden till anklagelserna och hävdade att han var oskyldig. Han medgav inte övergreppet förrän DNA-testet visade att han var skyldig. 
 
Nu vill mamman, genom sin video, varna människor för att vara godtrogna och naiva. 
 
 
 
 
 
 
Här kan du se mammans video: 
 
 
 
Jepp, precis så här är det. "Monsters look normal". Det syns inte utanpå att en person är pedofil. 
 
Den här kvinnan, hennes dotter och son är hjältar, som offrar sitt privatliv för att informera andra. 
 
Mina barns pappa blev aldrig ordentligt utredd, för så gjorde man inte på den tiden.
Han är därför inte dömd. Annars hade vi kanske gjort en liknande varningsvideo. 

En kvinnas desperata sätt att skydda sitt barn

Jag läser om en pakistansk kvinna, som dödade sin make. Varför? Jo, hon hade upprepade gånger tvingats hindra honom från att våldta kvinnans unga tonårsdotter från ett tidigare äktenskap. 
 
Kvinnan drogade maken genom att lösa upp sömntabletter i hans te. Därefter ströp hon honom med ett rep.
 
Eftersom klimatet i Pakistan är mycket varmt, så var hon tvungen att snabbt göra något, för att hans kropp inte skulle börja lukta.
 
Hon fick hjälp av en ung släkting. Tillsammans delade de makens kropp i mindre bitar. Därefter kokade de makens delade kropp med krydor, för att lukten av dött ruttnande kött inte skulle avslöja dem. 
 
Emellertid upplevde grannar ändå någon slags obehaglig lukt från hennes bostad, så de klagade hos hyresvärden. Denne såg blodfläckar och kontaktade polisen, som arresterade kvinnan och hennes släkting. 
 
Efter 25 år som överlevande förälder till överlevande barn, som utsatts för sexuella övergrepp av sin pappa, så känner jag förståelse för den här pakistanska kvinnan och det hon kände sig tvingad att göra. 
 
Jag är en svensk kvinna i Sverige, så det är egentligen inte alls jämförbart med den pakistanska kvinnans mardrömssituation i Pakistan, och ändå kan jag förstå hennes desperata agerande för att skydda sin dotter från makens egoistiska och perversa behov av sexuell tillfredsställelse.  
 
Min situation var, som sagt, inte jämförbar med den pakistanska kvinnans, men eftersom de hårresande detaljer som mina små barn berättade för BUP inte räckte som bevis för vår lilla stads svage åklagare, så tvingades jag lämna dem till sin pervopappa för umgänge... och i vanmakt och förtvivlan fantiserade jag ofta om olika sätt att ta honom av daga, så att han aldrig mer skulle kunna skada mina barn. 
 
Jag tycker att den här pakistanska mamman är en hjältinna.
Vad tycker du?
 
 

 

 Här nedan är några artiklar om den pakistanska kvinnan. 
 

Police have arrested a woman in Pakistan on suspicion of murdering her husband, chopping his body to pieces and boiling it in a bid to get rid of the evidence. 

Zainab Bibi, 42, allegedly told authorities she killed her husband Ahmad Abbas because he tried to sexually assault her 17-year-old daughter from another marriage. 
 

She told police she sedated her husband by mixing sleeping pills in his tea and strangled him with rope before dismembering him.  

 

Police say they discovered her plot after neighbours complained about a bad smell coming from her home.

 

Bibi's 22-year-old nephew, Zaheer Ahmed, has also been arrested in connection with dismembering Abbas's body.

 

Pakistan's ARY News spoke to Bibi from her cell at the Shah Faisal police station, where she said: 'I killed my husband before he dared to touch my daughter.'

 

The alarm was raised by Bibi's landlord, Behzad, who lives on the ground floor of the two-storey Green Town house.

 

He was so upset by the bad cooking smells coming from upstairs that he went up to complain. 

Police claim that Bibi's landlord found her at the stove, cooking a korma with flesh from her husband's arm and leg. Pictured, kitchenware from the scene is taken away for examination.
 

Police claim that he found Bibi at the stove, cooking a korma with flesh from her husband’s arm and leg - because she believed it was the only way to practically dispose of his body.

 

Pakistani paper The Express Tribune said Bibi had been living at the house with her 17-year-old daughter Sonia and Mr Abbas, who she married five years ago and who used to be Sonia's teacher when she was at school.

 
Zainab Bibi allegedly told police she sedated her husband by mixing sleeping pills in his tea and strangled him with rope before dismembering him. Above, a cleaver, large kitchen knife and chains found at the scene.
 

“It occurred to me that if I cooked the body in parts with spices and aromatic ingredients that would curb the stench.'

 

But she insisted she had no plans to eat the resulting dish, or to feed it to others, adding: 'I had a plan to do away with the cooked stuff by throwing it in a gutter. I would say to people that it had spoiled.'

 

Bibi claims she had stopped Mr Abbas from molesting her daughter on several occasions, admitting that he had never actually laid a hand on her but had said suggestive things about her when he was drunk.

 

The rest of Mr Abbas's body was found in an aluminium trunk on the premise.

 

 
 
 
Källa: http://www.dailymail.co.uk/news/article-2066277/Wife-killed-cut-cooked-husband-korma-stop-abusing-step-daughter.html#ixzz42m4MxWBY 

Källa: http://www.dailymail.co.uk/news/article-2066277/Wife-killed-cut-cooked-husband-korma-stop-abusing-step-daughter.html#ixzz42m41eTag 

Källa: http://www.dailymail.co.uk/news/article-2066277/Wife-killed-cut-cooked-husband-korma-stop-abusing-step-daughter.html#ixzz42m3l9Cgg 
 
Källa: http://www.dailymail.co.uk/news/article-2066277/Wife-killed-cut-cooked-husband-korma-stop-abusing-step-daughter.html#ixzz42m5mavhk 
 
 
 
 
 

Pakistani Woman, Zainab Bibi,

 

 

Accused of Killing and Cooking Her Husband

 
 
 
 

 
 

Pakistanska kvinnor ofta offer för övergrepp

 

56 pakistanska kvinnor har dödats i år

 

enbart för att de fött en flicka.

 

 

Det uppgav människorättsaktivisten I A Rehman

 

 

vid ett symposium i Lahore på måndagen, då en

 

 

internationell kampanj mot våld mot kvinnor inleddes. 

 

Utöver att 56 kvinnor i Pakistan dödats för att de mot makens vilja fött en flicka, har från januari till september i år 90 kvinnor utsatts för syraattacker, 72 för andra former av brännskador och det har förekommit 344 fall av gruppvåldtäkter, enligt den kände människorättsaktivisten I A Rehman.


– Ett land där mödrar dödades för att de föder flickor kan inte kallas ett etiskt samhälle, sade Rehman, skriver The Express Tribune.

 

De skrämmande uppgifterna om våldet mot kvinnor presenterades på Internationella dagen mot våld mot kvinnor, under ett arrangemang ordnat av ett pakistanskt kvinnoförbund. Dagen var starten för en av FN organiserad kampanj mot våld riktat mot kvinnor.

 

Statistik från Pakistan visar att tusentals kvinnor varje blir offer för någon form av våld. 8 539 kvinnor utsattes för olika former av övergrepp under 2011, uppgav en myndighetstjänsteman vid en presskonferens i Bahawalpur på lördagen. 


– Illegala arresteringar, tortyr i häktet, fysisk och mental tortyr, sexuella trakasserier, hedersmord, verbala övergrepp och tidiga äktenskap är olika former av övergrepp som kvinnor i Pakistan tvingas genomgå, sade distriktskoordinator Razia Malik, skriver The Express Tribune. 


Enligt Malik registrerades 6 745 fall av hedersmord under 2010 och 2011. Samtidigt är mörkertalet stort när det gäller våld mot kvinnor, sade hon. 


– Hundratals fall äger rum varje dag utan att rapporteras.

 

Ofta är hemmet den farligaste platsen för de pakistanska kvinnorna. Flera studier har visat att 70-90 procent av gifta pakistanska kvinnor utsätts för någon form av övergrepp inom äktenskapet. Över hela världen beräknas var tredje kvinna utsättas för våld och övergrepp.

 

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon uppmanade på måndagen till starkare handling mot detta våld. 


– Våld mot kvinnor och flickor påverkar individer direkt, men skadar hela vår gemensamma mänsklighet, sade Ban Ki-moon, enligt pakistanska nyhetsbyrån APP.

 

Phumzile Mlambo-Ngcuka, direktor för FN:s kvinnoorgan UN Women, förklarade samtidigt att ojämställdhet mellan könen är en grundorsak till våld och lyfte fram behovet av att skolor undervisar om mänskliga rättigheter och ömsesidig respekt.

 

Enligt FN:s utvecklingsprogram UNDP lever över 600 miljoner kvinnor i länder, där våld inom familjen inte betraktas som ett brott.

 

Källa: http://www.varldenidag.se/nyheter/pakistanska-kvinnor-ofta-offer-for-overgrepp/cbbmkB!NQA1hB4Rgr9DicUnUti9DQ/

 

 

Barnsexhärva skakar Pakistan 

 

En grupp män har begått sexuella övergrepp

 

 

mot hundratals barn, filmat dem och sålt

 

 

inspelningar.

 
Publicerad 10 augusti 2015
 
Förtvivlade familjer rasar mot myndigheterna i Pakistan sedan det uppdagats att en grupp män begått sexuella övergrepp mot hundratals barn, filmat dem, sålt inspelningar och i vissa fall utsatt barnen för utpressning. Bland offren finns barn så unga som sex år. 
 

I pakistanska medier beskrivs det inträffade som den största övergreppsskandalen mot barn i landets historia. Mer än 400 inspelningar som visar hur över 280 barn tvingas ha sex ska ha påträffats i provinsen Punjab. De flesta offren är under 14 år, rapporterar tidningen The Nation.

Uppgifterna förvånar inte Anders L Pettersson, generalsekreterare i barnrättsorganisationen Ecpat, som arbetar mot barnsexhandel.

-Pakistan och Indien är väl känt sedan tidigare. Pakistans svaga samhällsstruktur gör att grogrunden för olaglig verksamhet är stor samtidigt som det rättsliga skyddet för barn är extremt litet, säger han. -Det här angår oss i Sverige i högsta grad. Sverige är känt som ett stort efterfrågansland, där många betalar för att se grova övergrepp mot barn.

 

Stränga straff

Anklagelserna om övergrepp började florera i juli. I förra veckan samlades invånare i de berörda byarna i Punjab till en protest, där polis och lokala politiker anklagades för att skydda förövarna och ignorera anklagelserna, rapporterar bland andra The New York Times. Under helgen hölls även demonstrationer i provinshuvudstaden Lahore.

Pakistans premiärminister Nawaz Sharif, själv från Punjab, väntas inom kort frågas ut i parlamentet om det inträffade. I ett uttalande i helgen sade sig Sharif vara "extremt ledsen" över det inträffade och lovade strängast möjliga straff för gärningsmännen, enligt Reuters.

 

En grupp män

Förövarna beskrivs av nyhetsbyrån AFP som en grupp om 25 män som ägnat sig åt övergreppen i flera år. Ett skäl till att de kommit i ljuset nu ska vara en dispyt om mark, som berör en av de misstänkta. Sju av männen, i åldrarna 16 till 25 år, ska ha gripits, och delstatsmyndigheterna i Punjab har inlett en utredning. Flera medier har dock publicerat vittnesmål från barn och föräldrar i det drabbade distriktet Kasur som ilsket berättar om myndigheternas passivitet och organiserad utpressning av fattiga familjer. I vissa fall har barn tvingats stjäla för att betala gärningsmännen.

-De spelade in min son 2011 och vi har betalat utpressarna sedan dess. Jag har sett filmerna och de är avskyvärda, säger en mamma som vill vara anonym till nyhetsbyrån AFP.

 

Källa: http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.2798048-barnsexharva-skakar-pakistan

 

 

En f.d. polis tårar ger mig tröst

 
På st.nu finns idag ett reportage om en f.d. polis, som bl.a. utredde ett svårt pedofilfall i Medelpad. Jag kopierar in texten här, så att du kan läsa den. 
 
 
Polisen: "Jag tänker fortfarande på pedofilfallet varje dag"
 
Foto: Eva-Lena Olsson
 

Under flera år förgrep sig pedofilen på sin dotter och tre av hennes kompisar.

 

Trots att det gått 15 år sedan Regno Hägglund utredde ärendet, tänker han fortfarande på det varje dag.

 

– Det kanske inte är mitt värsta fall, men det är det som berört mig mest, berättar han.

 

Den fruktansvärda sanningen avslöjades när socialtjänsten gjorde ett oanmält besök i mannens bostad i Medelpad. Huset såg ut som en svinstia, och misstankar uppstod om att flickan blivit utsatt för incest.

 

– Mannen hade vårdnaden om dottern, och det var flickans mamma som först slog larm efter att hon hittat ett foto på två små flickor på en badstrand hos exet, berättar Regno, som vid den tiden arbetade som kriminalpolis i Sundsvall.

 

Det beslutades om husrannsakan i pedofilens hus.

 

– Mannen hade slagit upp en vägg i hörnet av ett av rummen. När vi bröt bort den hittade vi ett stort antal filmer, berättar Regno.

 

Det visade sig att pedofilen dokumenterat sina övergrepp på film. Samtliga offer var under tio år gamla.

Regno var en av poliserna som utredde ärendet.

 

– Jag skötte en stor del av förhören med flickan, men satt också och granskade filmerna. En av filmerna visar hur mannen, under ett julbesök hos en släkting, förgriper sig på hennes dotter samtidigt som man i bakgrunden hör signaturmelodin till Kalle Anka. Jag kan fortfarande inte höra den melodin utan att få de här bilderna i huvudet, säger Regno.

 

Regno har arbetat som polis sedan 1966, och utrett flera barnärenden.

 

– Men just det här ärendet tog mig fruktansvärt hårt. Jag blev väldigt emotionell och kunde börja gråta. En dag var det en kollega som frågade: "Vad grinar du för?", i lite arrogant ton. Jag blev väldigt ledsen, minns Regno.

 

På den tiden fanns ingen handledning att få för de poliser som arbetade med sexbrott mot barn.

 

– I dag ser det annorlunda ut, men på den tiden fick man försöka bita ihop. Jag kommer ihåg att jag kände en sådan förtvivlan, ilska och hjälplöshet när jag såg vad de här flickorna blivit utsatta för, men jag höll det inom mig, berättar Regno.

 

Han fick svårt att sova på nätterna – han låg mest och grubblade.

 

Efter att ha arbetat med utredningen i ungefär ett halvår gick Regno in i väggen.

 

– Jag orkade helt enkelt inte gå till jobbet. Jag var helt slut. Jag var lättretlig och kunde börja gråta när som helst. Ingenting kändes kul, säger han.

 

Hustrun Marianne kommer tydligt ihåg hur det var.

 

– Regno var väldigt nedstämd när han arbetade med det här fallet, och det mesta höll han inom sig, berättar hon.

 

När Regno kom tillbaka efter en lång sjukskrivning, blev han uppringd av flickans mamma.

 

– Dottern hade tydligen fått förtroende för mig, och ville träffa mig. Hennes berättelse ledde till att vi förutom övergreppen dessutom kunde fälla mannen för grov misshandel, berättar Regno.

 

I samband med förhören gav han flickan en nalle.

 

– Flera år senare stötte jag ihop med flickan och hennes mamma på en buss till Stockholm, där vi skulle åka med en färja. När mamman frågade flickan om hon kände igen mig, svarade hon direkt: "Det var han jag fick nallen av."

 

När Regno och Marianne kom ner till hytten stod det en bukett rosor på bordet. På kortet stod: "Tack för allt du gjort."

 

– Det värmde oerhört. Jag stötte aldrig ihop med dem på färjan, och fick därför ingen möjlighet att tacka. Jag gör det nu i stället, säger Regno.

 

För snart två år sedan blev han farfar till Harry, och i dagarna väntar sonen och sonhustrun sitt andra barn.

 

– Det är fantastiskt kul att ha barnbarn. Nu väntar vi med spänd förväntan, säger Regno och Marianne.

 

Det har gått fyra år sedan Regno gick i pension.

 

– Men det här fallet har gett mig minnen jag aldrig glömmer, och bilder jag önskar att jag slapp se framför mig. Jag hoppas verkligen att flickan – som i dag är vuxen – fått hjälp att bearbeta det hon blivit utsatt för och att hon får ett lyckligt liv.

 

Irene Hedblom, ST
 
 
 
Jag förstår att det här kan låta väldigt märkligt, men den här polismannens ledsna historia är ofantligt trösterik och lägger sig som lindrande balsam över mina fortfarande oläkta själssår. 
 
Jag läser texten igen och igen. Kan liksom inte få nog. 
 
Hans tårar och nedstämdhet, och det faktum att han "gick in i väggen", ger på något konstigt sätt berättigande och verklighet åt min smärta. 
 
Han mådde ofantligt dåligt av att utreda sexuella övergrepp på barn - alltså, utreda! - inte drabbas av i den egna familjen. Det tog honom så hårt att han blev sjukskriven och han tänker fortfarande på det varenda dag. Hans liv är präglat av de sexuella övergreppen. De är ständigt närvarande. 
 
Den nu pensionerade polismannen mår alltså fortfarande dåligt av de incestfall han utredde under sitt yrkesaktiva liv. Och det tröstar och stärker mig. Det ger liksom dignitet och rätt åt det jag själv känner och hur jag själv fortfarande mår. 
 
Så många års "lägga locket på" och tvinga sig till att fungera. Så många års smärta som jag svalt och bemästrat för att orka genom vardagens måsten som ensamförälder. Såna mängder tårar och ångest, rädsla och uppgivenhet som jag tvingats gömma. 
 
Och det värsta är att det aldrig tar slut. Hur många år som än går, så bara fortsätter det ju, för han lever och andas. De minutrar av pervers njutning han tog, satte ärr och fick konsekvenser som gör våra liv omöjliga att leva på något vanligt sätt. Och det trots att barnen nu är vuxna och jag närmar mig 60. 
 
Jag läser artikeln ytterligare en gång och någon liten sorgedel inne i mig liksom lättar lite.
Det läker inte och det går inte över, men det ger mig nån märklig slags retroaktiv smärtlindring. 
 
Jag önskar och hoppas att det finns fler såna här poliser och att de vill visa och berätta om sitt mående i såna här fall.
 
Jag undrar om poliser vet och förstår hur deras ledsenhet och tårar kan ge ovärderligt själsligt stöd och rättfärdigande åt en drabbad människas sorg och smärta? 
 
 
 
 

Grattis mamma på Fars dag!

 
- Grattis, mamma, på Fars dag! sa min dotter och gav mig en varm kram.
  Du är ju BÅDE mamma och pappa för mig! förklarade hon, när hon igår valde att fira Fars dag med mig. 
 
Ja, så har det ju faktiskt varit. Jag har varit den enda fungerande och ansvarstagande föräldern. 
Det är egentligen förfärligt och sorgligt, men hennes kommentar och ställningstagande värmde mitt hjärta. 
 
Den ger mig nämligen framtidstro och hopp.
 
Hon har valt att leva sitt liv med sin pappa på avstånd. Inte osams eller helt klippt kontakt, men utan någon regelbunden eller närmare kontakt.
 
Det ger henne läkningsmöjligheter, som hennes systrar inte har. 
 
Men jag väntar och hoppas tålmodigt, att de i sinom tid också ska förstå det psykologerna försökt säga dem: 
 
Så länge de lever sina liv i nära kontakt och relation med förövaren, så sker ingen själslig läkning - tvärtom!! 
 

Sweetie hjälper polisen jaga pedofiler online

Det GÅR att stoppa nätpedofiler!! Det GÅR att hjälpa de mängder av barn, som varje dag tvingas till nätsex med hundratals pedofiler. 
 
Det som behövs, är att regeringar inser detta, och satsar resurser! 
 
Se den här videon. Den berättar hur organisationen Terre Des Hommes lyckats hitta rätt på 1000 nätpedofiler på bara 2 månader. Tänk så många man skulle kunna stoppa på 2 år, om man bara fick resurser till det!!! 
 
När du har sett videon, gissar jag att du, precis som jag, mer än gärna skriver på petitionen/uppropet
 
 
 
 
 

Varför tillämpas gammal lag, då det finns en ny?

 
 
I SvD kan vi läsa om en mycket kritiserad dom. Man undrar hur i allsin dar vi ska få nån som helst rätsida på vårt rättsväsende, då juridiken och dess företrädare vrångtolkar den som de gör.
 
Här är essensen i storyn. (Klicka på texten, för att komma till Svd:s reportage.)

En ung flicka var, tillsammans med två tjejkompisar, på fest hos en kille, som hon känner. Med på festen var ett gäng killar, som hon aldrig träffat förut. Dessa 6 unga män (15-16 år gamla) låste in sig med henne i ett rum, tog hennes jacka och mobiltelefon, tog av henne kläderna, trots att hon bad dem sluta och sen våldtog de henne. Ändå frias de av hovrätten.
 
 
Hur är detta möjligt? Så här har rätten resonerat i sin dom. (Svd:s artikel)
 
"Hovrätten anser att det saknas tillräckliga belägg för att flickan ska ha haft anledning att känna sig rädd för att råka illa ut om hon gjorde motstånd. Enligt domstolen har det vid tillfället inte förekommit något våld eller hot om våld."
 
"Sammantaget är deras bedömning att flickan inte varit så rädd att hon befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd, vilket är vad som krävdes enligt den lag som gällde fram till 1 juli i år."
 
 
Ja, då kommer ju osökt frågan:
Vad innebär egentligen ”hjälplöst tillstånd”?
 

Så här skriver Svd:
 

"Med hjälplöst tillstånd att en person har varit handlingsförlamad på grund av exempelvis medvetslöshet, kraftig berusning, kroppsskada, psykiskt tillstånd eller liknande.

 

Den 1 juli 2013 lades ”allvarlig rädsla” till listan och begreppet hjälplöst tillstånd ersattes med det mer inkluderande ”särskilt utsatt situation”. Syftet med ändringen var att även situationer där offret möter övergreppet med passivitet ska kunna vara våldtäkt.

 

Det råder dock delade meningar om även det tidigare begreppet har kunnat tolkas så."

 

 

Längst ned i Svd:s utmärkta text, finns följande fråga och svar:

"Hade det blivit en fällande dom med den nya lagen?

 

Hovrätten skriver i sin dom att flickan inte befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd, men väl en ”mycket utsatt situation”. Även om hovrätten inte använder sig av det juridiska begreppet ”särskilt utsatt situation” tolkar åklagare Jenny Clemedtson det som att det hade blivit en fällande dom om rätten dömt med den nya lagen.

 

Domare Sven Jönson har sagt att han tycker det är omöjligt att svara på eftersom parterna anpassar sig till den lagstiftning som är gäller vid tillfället."

 

 

Ja, frågan är om det hade blivit en fällande dom, ifall de använt sig av den nya lagen?

Och det är en mycket viktig fråga!!

Men min följdfråga fråga är minst lika viktig:

 

Varför använder de sig av en gammal lag, då det finns en ny att tillämpa?

 

Hur i allsin dar tänker de? Har vi en ny skärpt lag, så har vi!!!

 

När brottet begicks gällde den gamla undermåliga lagen.

Nu när brottet prövas finns en ny och förbättrad lag att tillämpa.

Då ska de väl också göra det, eller...?!!!

 

Är inte tanken att våra nya och skärpta lagar, ska tillämpas?

Eller tänker domstolarna använda den gamla lagen också vid sexuella övergrepp och incestmål??

 

Nej, nu får de nog ta och tänka om!

 

 


 

 

 

euphorbiamilii.se

Adressen hit till bloggen är, som ni vet, "euphorbiamilii.blogg.se".

Men nu har jag mutat in en egen domän, så bloggadressen blir därmed fr.o.m. idag:

euphorbiamilii.se

Man dirigeras emellertid automatiskt om till den nya adressen, så det funkar förvisso utmärkt med den gamla adressen också. :D
 
 
För er bloggbesökare syns egentligen inte nån skillnad...
Bloggen ser ju ut precis som den har gjort tidigare.
Det är bara själva adressen, som blir ny... man slipper liksom skriva "blogg" mitt i adressen.  :D

Genom att muta in en egen domän, får man även PRO-varianten av blogg.se, vilket innebär att man slipper den enerverande reklamen, som dyker upp mellan var och varannat publicerat blogginlägg.


Förhoppningsvis tycker ni, liksom jag, att denna lilla förändring är till det bättre.  :D


 

Våga nu!

 
Är du förälder till ett barn, som utsatts för sexuella övergrepp av den andre föräldern?
 
Är du juridiskt ålagd och tvingad, att regelbundet lämna över dina barn för umgänge?
 
Är du rädd, att förlora vårdnaden om du vägrar?
 
Ta då en funderare på alternativet..! Alltså, hur er situation är om 15 år.
 
 
Tänker du, såsom jag gjorde, att dina barn då kommer att vara stora och välja rätt alldeles av sig själva?
 
Tänk om! Barn gör det vi lär dem. Och det vi vänjer dem vid, blir normaliserat, oavsett hur gräsligt det är.
 
 
Barn accepterar och anpassar sig, för att överleva.
 
De underordnar sig, för att de måste.
 
Deras medfödda och mänskliga behov av acceptans och kärlek, gör att de "bondar" med förövaren.
 
Genom år av påtvingat umgänge med övergreppsföräldern, utvecklas en känslomässig bindning.
 
Denna relation kan vara förfärligt tung, men ändå fortsätta långt in i vuxen ålder. 
 
Vuxenvärlden har lagt över ansvaret på barnen.
 
Det blir upp till dem, att välja bort förövaren, då de blivit vuxna.
 
Ett ansvar, som bör ligga på våra vuxna axlar, medan de är underåriga.
 
 
Alltså: Våga vägra medan barnen är små! 15 år senare kan det vara för sent.
 
 
 
 
 
 

Än går han inte säker, än kan han åka dit

 
 
Nej, än går pedopappan inte säker! Än kan han bli åtalad och fälld för de övergrepp, som han utsatte barnen för då de var små.
 
Med den gamla lagstiftningen, var preskriptionstiden för sexuella övergrepp blott två år.
Hårresande, men så var det då när barnen var små!
 
Med den nya strängare sexualbrottslagen, kan ett barn nu anmäla sexuella övergrepp, ända fram till 10 år efter det att de blivit myndiga.
 
Än går han alltså inte säker! Än kan barnen anmäla honom!
 
Och idag, då de är vuxna, väger deras ord såååå mycket tyngre än de gjorde då de var små!
Idag skulle en domstol tro på dem!

Wonderland -- en pedofilklubb

En f.d. medlem av Wonderland berättar hur klubben fungerat, hur medlemmarna interagerat med varandra, hur vissa av dem förgripit sig på barn, filmat detta och sedan försett andra med detta barnpornografiska material.
 
Den intervjuade f.d. medlemmen är dömd för sina brott, men han och hans känslor för barnsex, har inte förändrats.
När han får frågan vad han känner, efter att Wonderlandklubben sprängts av polisen, svarar han att han känner sorg. Han är fortfarande precis samma pedofil med samma längtan efter sex med barn. Han sörjer att klubben inte längre finns, för han tyckte att den var fantastisk -- den var ett härligt och givande nätverk. Han säger också, att klubben snabbt kommer att återuppstå i ny form -- sannolikt har den redan gjort det, då den här filmen görs.
 
Har du inte sett den här dokumentären? Gör då det! Men förbered dig på upprörda känslor, så se till att ha någon att samtala med efter att du sett den.
 
vv
 

Det tar aldrig slut

Rakryggat och modigt vägrar en av mina döttrar, att fortsätta tiga om sin pappas sexuella övergrepp. 
 
Hon accepterar bara inte, att fortsätta låta världen tro på hans lögner om "varför" och "hur" i deras barndom o uppväxt -- i synnerhet inte hans svartmålning och lögnaktiga skuldbeläggande av deras mamma (mig).
 
Öppet och kavat berättar hon för släktingar på hans sida, om sina och systrarnas minnen av övergreppen -- dessa släktingar reagerar mycket olika.
 
Några blir djupt chockerade, eftersom familjen, då det hände, effektivt och omedelbart lade hemlighetslocket på, och sedan skyllde hela den konfliktladdade situationen på flickornas mamma (mig) -- de här släktingarna har sålunda, genom alla dessa år, varit totalt omedvetna om det övervakade umgänget, polisutredningarna, polisförhören etc.
 
Andra släktingar reagerar med attack och försvar:
Om dessa minnen nu skulle vara sanna, varför är han då inte dömd?
 
Men den modiga dottern viker inte ned sig, utan fortsätter strida för rätten till sanning och upprättelse -- minnena från barndomen får inte längre bara inte ljugas bort, förnekas eller förringas. Hon kontaktar pappan, för att berätta, att hon nu "lyft på hemlighetslocket" och vägrar att tiga längre.
 
Och vad gör pappan? Jo, den patetiska fegskiten vänder sig till sina andra döttrar för att få tröst. Han säger med ledsen röst:
- Men ska det här aldrig ta slut..??
 
... och det har han mage att säga till de döttrar han utsatte för sexuella övergrepp, då de var små!!
Till samma döttrar, som sedan dess lidit av följder och efterverkningar av hans övergrepp.
 
... och flickorna, som numera är vuxna kvinnor, rättar åter in sig i ledet och fortsätter tiga o trösta sin pappa -- Stockholmssyndromet bara fortsätter leva, gro och blomma.
 
 
Detta, bästa läsare, är det som händer och blir, när ett system av lagar och dess företrädare, tvingar sexuellt utsatta barn att ha umgänge med pedofilföräldern, istället för att tro på barnen och skydda dem.
 
Det bara fortsätter och fortsätter.... och det tar aldrig slut, hur stark o modig man än är.
 
 
 

Jag fick ett mail...

Jag fick ett mail från en mamma, vars barn, liksom mina, utsatts för sexuella övergrepp av sin far. Hon är nu fångad i det långa stålbad, som utredningar, domstolsförhandlingar och oövervakat umgänge med förövaren innebär.
 
Hon ville berätta för mig, att en text, som jag skrivit och publicerat på vår lokaltidnings insändarsida, hade berört henne så oerhört starkt -- den hade hjälpt och stärkt henne enormt, vilket känns oerhört gott för mig. Det gör mitt skrivande betydelsefullt och viktigt, och är sålunda inte bara nåt jag gör för att jag själv vill det och behöver det.
 
Mamman ville också veta, om denna text finns på nätet. Hon vill skriva ut den och rama in den, så att hon kan hämta tröst o styrka i den, då hon vacklar och känner sig osäker o svag.
Jag finner inga ord för att beskriva hur berörd, rörd och stolt detta gör mig.
 
Min text finns här på bloggen under rubriken "Jag ångrar mig", men det var länge sedan jag skrev den och rubriken syns därför inte i listan över inlägg.
 
Jag trodde inte att det jag skrev, skulle läsas av särskilt många och framför allt inte värderas särskilt högt, av någon större skara. Jag hade fel och det gläder mig, även om orsaken till det är ledsam --- jag önskar såklart att inte en enda mänska i hela världen skulle ha behov av att varken skriva eller läsa en sån text. 
 
 
För denna och för andra mammors skull, publicerar jag nu texten igen i ett nytt inlägg.

- Tänk om du hade dödat honom, mamma..!

Så sa min dotter om sin pappa, för inte så väldigt länge sedan, och jag trillade nästan av stolen. Visste inte  vad jag skulle svara. Det är ju verkligen inte det man tror att ens barn nånsin ska säga -- oavsett vilken slags barndom de haft. Kände mig som en riktigt dålig mamma, som inte klarat att ge mina barn en trygg uppväxt, för inget enda barn ska väl behöva tänka eller känna att livet varit sååå mycket bättre, om bara deras pappa varit död.
 
 
- Tänk om du hade döda' honom, mamma...! Då hade vi sluppit växa upp med honom som pappa.
  Vi hade säkert fått bo hos mormor och morfar, medan du satt i fängelse, för vi va' ju alltid jättemycket med dom och dom va' ju som extraföräldrar för oss.
 
  Och dom va' ju mycke-mycke yngre än farmor o farfar, för dom va' ju jättegamla ju, så domstolen skulle aldrig ha satt oss hos dom.
 
Och sen skulle du ha kommit ut efter halva tiden -- typ några år -- och då skulle vi ju ha bott med dig igen.
 
Och du skulle ju fortfarande ha varit ung och vi skulle ju ha hälsat på dig i fängelset jätteofta, och så skulle du ju ha fått permissioner, eller hur?
 
Tänk va annorlunda vi skulle ha haft det då... och nu....om han varit död..!
 
 
 
Så sa hon... och jaa, tänk så annorlunda livet skulle ha varit.
 
Tänk också så olika barn kan tänka om sina fäder -- beroende på vilken slags barndom och pappa man haft, alltså.
 
Medge att det är både chockerande och barockt, att svenska barn, p.g.a. bristfälligt svenskt rättsväsende, ska behöva komma ens i närheten av såna tankar och reflektioner. Och jag skriver i plural, för jag vet många barn, som önskar att deras pedofilpappor skulle dö i nån olycka eller plötslig sjukdom. Alternativt att de själva barmhärtigt skulle få dö och slippa det mardrömskaos de tvingas leva i -- något som mina egna barn också både sagt och även försökt göra verklighet av.
 
När i hela fridens namn, ska svensk lagstiftning och svenskt system vakna upp och börja skydda barnen???
 
 
 
 
 
 
 

Oerhört stark och klok flicka fällde pappa

Dagbladet idag kan vi läsa om en ung flicka, som efter att ha våldtagits många gånger av sin pappa, samlade bevis för övergreppen, för att få honom fälld i domstol.
 

"Flickan var 13 år vid första övergreppet och därefter våldtog pappan i 40-årsåldern sin dotter upprepade gånger.

Hon berättade för kamrater om hans övergrepp och hon insåg att det behövdes bevis.

Efter att ha utsatts för ännu en våldtäkt i februari i år hade hon sinnesnärvaro att topsa ett lakan som använts för att torka bort pappans sperma från hennes mage.

Hon samlade även saliv från pappan genom att topsa sin egen mun."

 

Jag fylls av ett tumult av känslor, då jag läser om denna enastående starka och kloka flicka.

 

Jag vill applådera, hurra och hylla henne, för att hon lyckats klara detta. Hon är värd precis allt stöd och beröm för sin bragd. Den ger hopp, uppmuntran och vägledning åt så oerhört många barn och unga, som befinner sig i hennes situation. Hon visar att det faktiskt går, att få en övergreppspappa fälld i svensk domstol.

 

Men samtidigt, mitt i all domslutsglädje, vill jag gråta av pur hopplöshet och brist på ljus i den evinnerligt långa svarta tunneln.

 

Ska svenska barn verkligen behöva vara så här ofattbart kloka och starka, för att våra domstolar ska tro på dem och ge dem rätt till en övergreppsfri hemmamiljö? Hur har det blivit så? Det är en absurd juridisk utveckling, för små barn kan ju inte samla bevis så metodiskt och moget, som den här tonårsflickan.

 

De små barnens utsatthet kvarstår, för de har oftast bara sina mammor att vända sig till för skydd, och det vet vi ju hur ofantligt dåligt det fungerar -- svenskt rättsväsen och socialtjänst varken skyddar eller hjälper dessa små, utan ifrågasätter och förringar istället konsekvent både barnens och mamornas berättelser.

 

Den här modiga tonårsflickan har, med hjälp av sin mamma och mammans kusin, nu lyckats få sin pappa fälld i två instanser -- och det mot hans nekande. Det måste vara unikt i svensk domstolshistoria.

 

"Pappan har varit helt kallsinnig till anklagelserna. Han har förnekat allt och anfört mytomani hos flickan, hennes mor och kusin.

Han överklagade, men led ett nytt nederlag, och straffet för grov våldtäkt mot barn fastställdes i Göta hovrätt till sex år i fängelse.

- Det är ett strängt straff men det är bra att man markerar mot den här typen av gärningar, säger Hans-Christian Renström.

Hovrätten fastställde också ett skadestånd på 280 000 kronor."

 


Tänker osökt på dels mina egna nu vuxna döttrar, dels en nära väns barn och alla andra, som lever samma mardrömsliv.

Tänk om också dessas pappor blivit fällda i domstol.

Tänk om barnen inte varit så små och okunniga om den juridiska världens beviskrav.

Då hade de kunnat ha ett helt annat liv än idag. Då hade de berättat närmare om de övergreppsdetaljer, som domstolarna förväntar sig att de ska och deras pappor hade fått straff för de övergrepp de begått. Och deras sjuka fäder hade därmed inte beretts fritt umgänge med möjligheter att begå nya övergrepp.

 

Barnen hade då fått bekräftelse på att de sexuella övergrepp de utsatts för var fel, och de hade mått så mycket bättre, än de gör idag.

Att, under en hel uppväxt, skuldbeläggas och skyllas för att vara lögnare -- och detta samtidigt som man tvingas till fortsatt umgänge med övergreppspappan -- sätter sig nämligen på självkänslan och det psykiska måendet.

 

Ska svenska små barn nånsin få den juridiska rätten att bli trodda, då de berättar om sexuella övergrepp i hemmet?


Utsatta barn får helt enkelt vänta tills de är vuxna

 
Har precis läst Karin Thunbergs kolumn om barn, som tystnar för alltid, på svd.se, och känner magen knyta sig i ett plötsligt illamående.
Minns hur det var.
Plågas av hur det fortfarande är.
 
I kolumnen skriver Karin om en kvinna, vars hela liv präglats och förstörts av de övergrepp hon utsattes för under sin barndom. Kvinnan kontaktar Karin av två orsaker:
  1. för att hon hittat det brev, som Karin skrev till henne för 20 långa år sedan -- ett brev, i vilket hon bad kvinnan, att höra av sig nån gång senare i livet 
  2. för att hon, som vuxen nu vill bidra till en förändring och förbättring för utsatta barn, genom att berätta om sig och sitt liv som tystad överlevare av sexuella övergrepp.
Kvinnan säger:
 
–Utsatta barn har inte fått det bättre, på dessa år har det i alla fall hänt alldeles för lite. Fortfarande ifrågasätter man deras berättelser, deras upplevelser. Och tystade barn, de blir som jag. Nu pratar jag med dig men jag vet att jag kommer att må dåligt efteråt. Men kanske kan det hjälpa någon annan. 
 
Och hon har sååå rätt! I alla avseenden!!
 
Barn, som tystas och tvingas till ett normaliserat umgänge med den, som utsatt dem för sexuella övergrepp, präglas av detta och får sin vägledande, skyddande magkänsla dövad och i vissa fall t.o.m. tillintetgjord.
Barnen känner instinktivt att något är såå fel, men kan inte sätta fingret på vad eller varför, och mår sålunda dåligt -- ett tillstånd, som kan hålla i sig långt upp i vuxen ålder... ibland är det livslångt.
Ofta får de stora problem med att identifiera risksituationer och att hävda egen integritet -- något som kan försätta dem i många prekära och destruktiva situationer.
 
Tystade icke-trodda barn, blir ofta trasiga vuxna. Och då lyssnar och tror man plötsligt på dem.
Men då är brotten i regel preskriberade och de, som då lyssnar och tror, arbetar inom den psykiatri, som borde ha backat upp barnen, då de var små och värnlösa... då deras mamma var den enda, som stred för dem och deras rätt till trygghet och skydd. 
 
För mammor till barn, som utsatts för sexuella övergrepp, har verkligen inte lagen eller soc på sin sida -- tvärtom!
Barnpsykiatrin vore ett ovärderligt stöd, både vad gäller bevis för barnens trovärdighet, och att behandla/läka dessas trauman. Det är ju just psykiatrin, som är utbildad i att förstå barn och det de berättar! Varken soc, advokater, domare, åklagare, nämndemän eller poliser har denna spetskompetens.
 
Behandling och själslig läkning är dock beroende av tillit och trygghet, och någon sådan finns inte för barn att få -- varken från BUP, soc eller lagar och dessas företrädare.
 
Utsatta barn får helt enkelt vänta tills de är vuxna.

Ett nytt och bättre år

Äntligen slut på det här slitsamma berg-o-dal-bane-året, säger jag,
och önskar både er o mig själv ett i alla avseenden lugnt, tryggt o framgångsrikt 2013!!

Monica Dahlström Lannes får mycket välförtjänt pris

Monica Dahlström Lannes, som bokstavligt talat räddade mitt liv, då jag som nyskild småbarnsförälder fick beskedet att BUP avsåg att polisanmäla mina barns far för sexuella övergrepp.
 
Med sitt kloka o varma lugn, sitt kunnande o vetande, sina psykologiska och pedagogiska råd, genom att ge av sig själv o sin tid och bara finnas där med ett lyssnande förstående öra, gjorde hon att jag överlevde mitt livs allra värsta trauma och därmed också var bättre rustad för det stålbad, som väntade. Det låg dessutom tyngd och styrka i hennes namn -- bara jag nämnde det, så ändrades bemötanden och attityder till det bättre.
 
För mig (och jag gissar att ett stort antal barn och föräldrar känner precis som jag) har Monica varit det, som Astrid Lindgren varit för såå många världen över.
Tröst, visdom, trygghet, sakkunnighet, förståelse, de utsattas förklarare, försvarare och hjälte -- allt inbäddat i en o samma person.
 
Jag publicerade tidigare ett inlägg om hur Monica blev avskedad av sin chef -- Göran Lindberg! -- och det vet vi ju med facit på hand, vad han gjorde sig känd för. *ryyys*
(Se inlägget här!)
 
Nu har Monica äääntligen fått ett välförtjänt pris i form av ett stipendium från Stenbäckstiftelsen, som delar ut stipendier till personer, som jobbar för barn inom tre kategorier:
- mot våld mot barn
- mot mobbning
- respekten för barns egna röst.
 
Monica blev utvald på ett mycket speciellt och hedervärt sätt:
Stiftelsen samlade barn, som fick rösta på den kandidat till stipendiet de tyckte var mest värd det.  :D
 
Lyssna gärna på Monica i radioinslaget nedan!
 
Lyssna: Monica Dahlström Lannes om sitt arbete för utsatta barn

Liten blir stor

Barn, som utsätts för sexuella övergrepp, får livslånga men och smärtsamma själsärr.
 
Barnet agerar ut ångest och smärta på barns sätt. Jobbigt och slitsamt för både barnet och dess omgivning, men det går att uthärda och klara sig igenom.
Blir barnet trott och får hjälp, ser framtiden hoppfullt ljus ut.
 
En vuxen överlevare, som inte blivit trodd som liten, kan bli oerhört självdestruktiv...
få depressioner, självskadebeteende, ätstörningar... ofta också självmordstankar och dödslängtan.
Som förälder till myndiga överlevandebarn står man smärtsamt maktlös och utan möjlighet att ingripa eller hjälpa.
 
Det är outhärdligt!!! Mammahjärtat brister inifrån av vanmäktig smärta!!

Tidigare inlägg
RSS 2.0