Status i bilder

Nuvarande sjukskrivningsperioden närmar sig sitt slut. Bara ett par dagar kvar. 
 
Affektiva skulle ha kallat mig i god tid före för ett läkarbesök och förlängd sjukskrivning. Dessvärre blev det inte så... Istället har jag fått en tid som ligger efter sjukskrivningens slut, så om Försäkringskassan skulle välja att avslå fortsatt sjukskrivning, så är jag inte anmäld på AF och förlorar sålunda pengar för dessa dagar. Det kanske inte verkar så allvarligt eller hemskt, men om man bara har dryga 10 000 kr/månad och 8000 kr går direkt till löpande utgifter/räkningar, så är varenda hundralapp oerhört värdefull. 
 
Hotet från FK är ständigt överskuggande och utmattande. Det dränerar mig på energi och ökar på mina diagnosers symptom rejält. 
 
UMS (utmattningssyndrom) 
 
Text från Stressmottagningens hemsida:
 
"Många reagerar på livssvårigheter genom att anstränga sig ännu hårdare, och en del undertrycker egna behov och känslor och knogar på, trots att tecknen på att orken tagit slut är ganska uppenbara. För en del är den yttre situationen så pass hotfull och orubblig, att ingen förändring känns möjlig trots övermänskliga ansträngningar. Vad som då kan inträffa är att organismen inte längre klarar av att kompensera för de extraordinära ansträngningarna och då kan ett mer eller mindre allvarligt sjukdomstillstånd uppkomma. För att beskriva detta läge använder vi uttryck som ”stresskollaps”, att ”gå in i väggen” eller, som man uttrycker det i IT-företag, att ”gå in i taket”. En del människor använder ordet utbrändhet för att beskriva detta fenomen."
 
... och det är ju just exakt det som drabbar oss mammor till utsatta barn. Vi får ingen hjälp, ingen trygghet och inget stöd från "systemet". Vårt s.k. skyddsnät är inte utrustat för sådant. Ändå är sexuella övergrepp så vanligt förekommande. Skrämmande att man inte kommit längre... 
 
 
 
 
 
 Fibromyalgi är en obotlig osynlig sjukdom som skapar väldiga problem och smärtor för den som drabbats. 
Mig drabbade den tidigt i livet, men då visste jag inte vad det var och ingen läkare la ihop två och två. Man visste väl heller inte så mycket på den tiden, och efter fruktlösa dyra behandlingar och utredningar gav jag upp och slutade söka hjälp. Jag bara bet ihop och uthärdade så gott jag förmådde. Det var först 2019 någon ställde diagnosen och då var den tydligen väldigt självklar. Jag kände mig lurad på ett helt vuxet liv som jag levt med värk och smärtor... 
 
Klipp från fibromyalgi.se om hur man får det:
 

"Hur börjar fibromyalgi?

Varför vissa personer utvecklar fibromyalgi vet man ännu inte men det finns ett antal faktorer som man tror kan bidra till att utlösa sjukdomen.

Långvarig lokal smärta

Långvarig, lokal smärta utgör den största riskfaktorn att utveckla sjukdomen. Smärtan kvarstår trots att skadan är läkt och blir generaliserad av någon anledning.
 

Övriga faktorer

Fibromyalgi som orsakas av lokal smärta eller psykisk kris har oftast ett långsamt och utdraget tidsförlopp. Fibromyalgi som utvecklas i samband med en infektion eller ett trauma kommer ofta plötsligt."
 
 
... för mig kom fibromyalgin smygande... steg för steg och långsamt, obevekligt och obarmhärtigt... 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kristallsjukan  - en ofarlig, men ack så plågsam och svårhanterlig åkomma att leva med. Den är oberäknelig och kommer med oregelbundna mellanrum, tar olika lång tid att gå över och drabbar olika hårt varje gång. Alltså, ett jäkla elände att leva med. 
 
 
 
Många av symptomen hos UMS och fibromyalgi är desamma. Bl.a. hjärndimman, hjärntröttheten, oförmågan att samla tankarna och fokusera... att inte kunna tänka klart, lägga ihop två och två, lära nytt eller komma ihåg saker. 
 
 
 
 
 
 
Min kvalificerade gissning är att vi är enormt många mammor, som lider av PTSD.
Jag gör det i alla fall... 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Utåt håller jag masken, precis som jag genom åren som mamma till överlevare lärt mig att göra. 
 
Men så fort jag är ensam så rasar jag ihop i en hög. Oförmögen att ta tag i saker eller ens hålla mig vaken. 
Jag skulle behöva precis en sån här skruvnyckel i ryggen, för själv förmår jag inte samla ihop mig eller mina små orkeslattar. 
 
Om jag bara hade orken och tryggheten - alltså, den ekonomiska, så att jag slipper skräcken, mardrömmarna etc - så skulle jag fajtas med det skrivna ordet. Då skulle jag skriva den där boken ur ett mammaperspektiv som jag saknade då och fortfarande inte har sett att den finns. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0