Jag fick ett mail...

Jag fick ett mail från en mamma, vars barn, liksom mina, utsatts för sexuella övergrepp av sin far. Hon är nu fångad i det långa stålbad, som utredningar, domstolsförhandlingar och oövervakat umgänge med förövaren innebär.
 
Hon ville berätta för mig, att en text, som jag skrivit och publicerat på vår lokaltidnings insändarsida, hade berört henne så oerhört starkt -- den hade hjälpt och stärkt henne enormt, vilket känns oerhört gott för mig. Det gör mitt skrivande betydelsefullt och viktigt, och är sålunda inte bara nåt jag gör för att jag själv vill det och behöver det.
 
Mamman ville också veta, om denna text finns på nätet. Hon vill skriva ut den och rama in den, så att hon kan hämta tröst o styrka i den, då hon vacklar och känner sig osäker o svag.
Jag finner inga ord för att beskriva hur berörd, rörd och stolt detta gör mig.
 
Min text finns här på bloggen under rubriken "Jag ångrar mig", men det var länge sedan jag skrev den och rubriken syns därför inte i listan över inlägg.
 
Jag trodde inte att det jag skrev, skulle läsas av särskilt många och framför allt inte värderas särskilt högt, av någon större skara. Jag hade fel och det gläder mig, även om orsaken till det är ledsam --- jag önskar såklart att inte en enda mänska i hela världen skulle ha behov av att varken skriva eller läsa en sån text. 
 
 
För denna och för andra mammors skull, publicerar jag nu texten igen i ett nytt inlägg.

Kommentarer
Postat av: izabella

Hej!
Jag är mamman till ett barn som 11 åring var utsätt för särskild grymt gruppvåldtäkt som var noga planerat av pedofilhärva.
Sedan dess vänd jag mig till olika organisationer för att få hjälp.
En tipp av organisationer är som funkar under rubrik ”hjälp till anhöriga till utsatta barn” har olika namn men jag tror att har samma kontor och samma sponsrar och man få tipps att vända ditt hus polis, SOH och HAB – alla dessa organisationer är rent fusk och gör mera skada en hjälp.
En enda terapi till anhöriga till utsatta barn – att förövare få sin straff, resten är snack som ta tid och sista hopp.
Man behöver erfaren gratis jurist inte gratis samtalterapeut!
Pedofili blomstrar i detta land och ni som presenterar detta fusk hjälp till anhöriga för utsatta barn hjälper till pedofiler att gå undan medveten eller omedveten.
Om ni inte kan hjälpa på riktigt snälla sluta lyra folk som redan var lurat av de som stödjer er ”fuskhjälp”
straff.dinstudio.se


Svar: Hej Izabella, Jag vill börja med att säga, att mitt hjärta värker för det du och ditt barn tvingats genomlida, den mardröm ni fortfarande tvingas leva i, och allt jobbigt, som ligger framför er.
Jag känner så väl igen en del av dina tankar och reflektioner. Been there, done that -- och det tycks aldrig ta slut.
Min blogg är emellertid varken någon fuskhjälp till anhöriga för utsatta barn eller ett stöd för pedofilers fortsatta "verksamhet". Denna blogg är inte tänkt som någon "samtalsterapi" och jag lurar ingen. Min blogg är min "ventil" och ett sätt för mig att "skriva av mig", men jag tänker också att det kan vara trösterikt för andra att läsa den... kanske få känna att man inte är ensam i sin mardrömstillvaros smärtsamma stålbad.

Jag håller till fullo med dig om att förövare ska straffas! Men inte som terapi för mig, utan för mina barns läkning och psykiska hälsa. Emellertid är den nu strängare sexuallagstiftningen en viss tröst, eftersom preskriptionstiden nu är hela 10 år räknat från barnets 18-årsdag -- detta att jämföra med de ynka 2 år från anmälningsdatumet, som var det som gällde då mina var små. För mina barn innebär detta en enorm skillnad, eftersom de, trots att de nu är vuxna, ännu har flera år på sig att anmäla sin pappa. De kan alltså nu själva ta tag i fallet och få honom fälld. Nu är det inte bara mina och barnpsykiatrins ord som bevis -- nu kan de själva berätta för polis och domstol om sina tydliga minnen och vilka men de har av övergreppen.

Hoppas du hittar en bra advokat, som är insatt och engagerad.
Euphorbia Milii

2013-07-31 @ 03:05:19
Postat av: izabella

Tacksam att du publicerade mitt brev!

Svar: Självklart, Izabella, publicerar jag det! Allt som kan trösta, stärka eller på annat sätt hjälpa andra, och inte skadar någon, behöver få bli publicerat, tycker jag. :o)
Euphorbia Milii

2013-08-22 @ 14:51:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0