Hur är det möjligt..?

Hur är det möjligt, att ett litet barn kommer hem från sin pappa och berättar hårresande saker om sexuella saker han gjort, utan att han går att åtala?
.
Hur får det vara så, att ett litet barn berättar o visar vad pappan gör med dess kön, utan att det finns en lag, som säger ifrån? Och varför vill ingen -- soc, polis eller advokat -- lyssna till vad barnet har att berätta?
.
Samma barn visar med sin knutna hand framför nedre delen av magen, hur pappan gör med sin snopp -- det för handen fram och åter, fram och åter. Och ändå anser man att "brott kan ej styrkas".
HUR är det möjligt???
.
Mamman lämnar information till både soc och sin advokat. Ändå händer ingenting!! Ändå får pappan oskyddat umgänge med barnen.
.
Är det verkligen detta som är att agera "för barnens bästa"?
.
Varför i allsin dagar polisanmäler inte socialtjänsten pappan, då de har detta och mycket mer därtill att gå på?
.
När en pappa nekar -- innebär det per automatik att mamman och barnen ljuger?
Det är nämligen detta som är den glasklara signalen till alla oss mammor, som förtvivlat försöker skydda våra barn från fler sexuella övergrepp än de de redan genomlidit!
.
.
HUR -- jag bara frågar -- HUR ska vi mammor kunna skydda våra barn från ytterligare sexuella övergrepp, när varken soc eller rättsväsendet stödjer oss?
.
.
En liten avslutande reflektion...
-
Om det är nån som inbillar sig, att vi utsätter oss för den här skärselden för att hämnas på våra ex eller bara för att få enskild vårdnad, så säger jag bara:
- Think again!

Ingen sunt funtad mänska väljer att
  • bli skylld för att vara lögnare och även bli offentligt uthängd som sådan
  • (domar och förhandlingar är ju offentliga)

  • dra på sig skyhöga advokatkostnader, trots att chansen att vinna i domstol, statistiskt sett, är mikroskopisk

  • lägga all sin vakna tid på möten, utredningar, samtal, förhör etc. med soc, polis, advokat, BUP m.fl. 

  • bli ensammare än ensammast, för att de flesta vänner och bekanta flyr fältet, då de får veta vad som är i görningen

  • utsätta sig för folks spott o spe, oombedda synpunkter och åsikter, elaka kommentarer och snack bakom ryggen

  • riskera att bli av med vårdnaden helt och hållet -- det blir nämligen så om man försvårar umgänget
.
Skulle ni verkligen tycka att detta vore rimligt att utsätta sig för, bara för förmånen att få enskild vårdnad om era barn i en skilsmässa??
Nä, jag trodde väl inte det...
Vi mammor, som går genom detta stålbad, härdar ut för att vi MÅSTE!
För att det inte finns något annat val!!
Vi väljer att strida för våra barns rätt till trygghet, för att det är NÖDVÄNDIGT!
INTE för att, som det utmålas i media, vi är osams med våra ex och vill få enskild vårdnad om barnen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0