Monica Dahlström-Lannes och Göran Lindberg

Monica Dahlström-Lannes var ett ovärderligt stöd för mig, då jag för tjugo år sedan, chockad och lamslagen stod där med med tre små barn, vilka utsatts för övergrepp av sin far.

Då fanns nästan ingen information att få och ingen verkade veta nånting -- i synnerhet inte jag. Av naturliga skäl hade jag ju ingen erfarenhet eller kunskap i ämnet och inte visste jag var jag skulle vända mig. Internet var en rätt ny företeelse och det var långt ifrån i alla hem det fanns en dator.
Genom en av mina körmedlemmar, som jobbade på Kvinnojouren här i stan, fick jag veta om Monica och hennes bok "Mot dessa våra minsta", som kommit ut bara något år tidigare. I panik och tidsnöd p.g.a. utredning och oskyddat umgänge, samt ett gigantiskt behov av att förstå och få insikt, ringde jag upp Monica. Hon tog sig tid, lyssnade och hjälpte mig med information om Eskilstunamodellen, lagtexter, tillvägagångssätt, fallgropar, risker och systemfel.
.
Jag hade kontakt med Monica ett antal gånger genom de dryga tre år som utredningar och förhandlingar tog. Utan henne hade jag stått mig fullständigt slätt. Med hennes hjälp, råd och stöd kunde jag verka för att få skydd för mina barn. Hennes kunskap och erfarenhet var ovärderlig och jag hade aldrig klarat det jag klarade utan henne!
Nu gick det som det gick -- systemet, samhället och lagen hade inte kommit längre då -- pappan tilldömdes, trots alla bevis, symptom och utredningsresultat, oskyddat umgänge med sina barn. (Hur det gick och hur jag klarade det, är en annan story, som jag berättar en annan gång.)
.
.
Idag är jag stöd för en ung mamma, vars barn blivit utsatta av sin far. Och historien tycks återupprepas... pappan tilldöms oskyddat umgänge med sina barn! Och det trots allt som barnen berättar, alla de symptom de uppvisar och allt som människor rapporterat in till myndigheterna.
Jag kan knappt tro att det är sant! Har systemet inte hunnit längre? Har det inte hänt något alls på tjugo år?
.
Frustrerad och i stort behov av kompetenta råd, vände jag mig därför häromdagen åter till Monica Dahlström-Lannes.
Återigen fick jag de kunniga råd och den ovärderliga kunskap jag behövde för att ta mig vidare. Med dessa råd och den information hon gav, kunde det nu sättas press på polis och soc. Saker och ting tog plötsligt en ny och mer positiv vändning.
.
För att uppmuntra och hjälpa andra drabbade, ville jag berätta om Monica här på bloggen. Jag googlade på hennes namn, för att se lite vad mer hon kunde tänkas ha gjort under de senaste två decennierna.
Döm om min bestörtning och stora förvåning, då jag på Wikipedia läste att hon blivit av med sin tjänst på Polishögskolan.
Denna oerhört kompetenta, varmhjärtade, engagerade och duktiga polis, som fått utmärkelser som Årets yrkeskvinna, Solstickepriset, Allmänna barnhusets stora pris och Årets kvinnogärning.
Hon, som var upprinnelsen till den s.k. Eskilstunamodellen och under många år undervisat på Polishögskolan, varit rådgivare åt Socialstyrelsen och vice ordförande i föreningen ECPAT.
Hur i allsindar var detta möjligt?
.
Jag sökte vidare och gissa vad jag fann!!! Gissa vem som såg till att hon inte längre fick undervisa poliser i ämnen som hade med sexuella övergrepp och sexuellt våld att göra!!
Tro det eller ej, men det var GÖRAN LINDBERG!!!
.
Vidare kommentarer från min sida är, som jag ser det, helt överflödiga, för ni kan alla själva lägga ihop två och två, men läs gärna Monicas egna ord på

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0